Funktionshinder och utkomst

I FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fastslås att dessa har samma rätt till arbete som alla andra. Ingen får diskrimineras på grund av funktionshinder, utan möjligheterna till sysselsättning ska främjas. För att underlätta funktonshindrades arbete ska skälig anpassning göras på arbetsplatserna. Också för funktionshindrade är försörjningen starkt bunden till arbete.

I många u-länder är den sociala tryggheten ytterst dålig. Pensioner och socialskydd är så knappt tilltagna att en person med funktionsnedsättning vanligen är fullständigt beroende av sin familj ekonomiskt. Om familjen inte hjälper är risken stor att den funktionshindrade t.ex. tvingas tigga på gatan.

Fördomar medför att människor med funktionsnedsättning stöter på många hinder när de söker arbete. I u-länderna har funktionshindrade vanligen svårt att få jobb på grund av sin låga utbildningsnivå. Yrkesutbildningen för funktionshindrade är inte alltid lika högklassig som för andra. Kvinnor med funktionsnedsättning har som regel både sämre arbetsmöjligheter och lägre lön än män. Dessutom är arbetsmiljöerna sällan handikappvänliga.

Funktionshindrade i u-länderna lyckas i allmänhet bättre med att få arbete på landsbygden än i städerna. I städerna finns det inte mycket officiellt lönearbete och konkurrensen om platserna är hård. Mikrolån, utbildning av funktionshindrade och attitydpåverkan i förhållande till arbetsgivarna är viktiga sätt att stöda sysselsättningen av funktionshindrade.

Den här biltvätten i Addis Abeba i Etiopien startades med stöd av stiftelsen Abilis. Företaget ägs och leds av funktionshindrade, skapar arbetsplatser för funktionshindrade och är så gott som ekonomiskt oberoende. Foto: Juha Valta